En recension dök upp någonstans i mitt flöde som gjorde mig nyfiken på boken Löpa varg av Kerstin Ekman. När den under bokrean fanns till salu som ebok för 55 kronor så passade jag på, sen låg den en stund innan jag kom till skott att läsa den.
Jag kan lika gärna säga det direkt: jag blev besviken. I synnerhet från en väl etablerad författare och genom ett stort förlag förväntade jag mig bättre.
Boken inleds i stort sett med att huvudpersonen, den 70-årige Ulf Norrstig, sitter ute i sina marker när han får se en varg.
Förutom den korta beskrivningen av det mötet på avstånd handlar en stor del av första kanske tredjedelen av boken om hur han blickar tillbaka på sin tidiga karriär som jägare. Vi får genom hans jaktdagböcker och minnen följa hans första tid som jägare.
Men i alla fall för mig saknas i stort sett helt svar på den centrala inledande frågan: jaha, och? Ekman misslyckas i mitt tycke fullständigt med att etablera varför detta är en person man som läsare ska vara särskilt intresserad av att följa, och att en så stor del av boken handlar om den person han var, utan någon särskilt tydlig koppling till den person han är eller den person han blir till slutet av boken, hjälper knappast i sammanhanget.
Vi får följa när huvudpersonen är ute i sina marker och jagar tillsammans med sina jaktkamrater, hur han väljer att kliva av som ledare för jaktlaget, när han hamnar på sjukhus och hans tankar när det meddelas om licensjakt på varg i området. Vi får följa när han väljer att till polisen inte dela med sig av saker han känner till och inser är relevanta för en polisutredning om bland annat grovt jaktbrott, och hans tankar om den verkliga världens svenska skogsbränder år 2018 och värmen några år senare.
Mycket av detta hade potential. Istället för att relativt kort konstatera att han valde att inte dela med sig av information och ett kort stycke dialog med personen det gällde, så är det något som hade kunnat utvecklas och problematiseras mycket mer ur många olika vinklar. Istället används utrymmet i boken till reflektioner baserat på korta anteckningar i 50-60 år gamla jaktdagböcker och gamla böcker om vilda djur. Utrymmet som användes för att upprepade gånger beskriva hur han i sitt yrkesliv använt ett citat ur en viss översättning av Kiplings Djungelboken hade kunnat användas till att utveckla meningsutbytet framåt slutet av boken med den person han till slut kom fram till var den skyldige till jaktbrottet, och kanske ännu mer intressant hans egna tankar inför och under den situationen. Den verkliga världens nyliga extremvärme och skogsbränder som finns med i berättelsen hade kunnat användas som inramning till reflektioner i en rad frågor, allt från “så här har det inte varit tidigare” till funderingar kring vilda djurs situation; men det närmaste vi kommer något sådant är antagligen en reflektion om att skogen ju alltid brunnit då och då även om det här verkade värre än vanligt, att hustrun hade fått tag på den sista fläkten i affären och att hunden inte orkade gå lika långt.
Avslutningen kändes därtill väldigt abrupt. Känslan blev närmast en av “vad, tog det slut här?” och att berättelsen lämnades oavslutad.
Det här är en berättelse om en pensionär som ser tillbaka på vad han har åstadkommit under sitt liv. Som sådan kan den i någon mån vara läsvärd, men samma berättelse hade antagligen kunnat skrivas även med någon annan djurobservation i början – eller för den delen någon helt annan inledande händelse. Och just den här boken hade nog mått bra av några rejäla vändor med en bra sax eller rödpenna följt av diverse tillägg här och var. Antagligen hade runt 20% av texten kunnat klippas bort utan att någon läsare skulle ha märkt det efter lite redigering, och det utrymmet hade istället kunnat användas till just att dyka djupare i de ganska stora frågor som trots allt berörs.
Något annat som kraftigt drog ner helhetsintrycket var den tekniska kvalitén på ebokfilen. Kapitelrubriker saknades; citattecken eller andra indikationer på vad som sades, tänktes och så vidare saknades. Köper jag en bok utgiven av ett etablerat förlag (Albert Bonnier i det här fallet) via en etablerad återförsäljare (Adlibris) så förväntar jag mig en bok där det i alla fall tydligt framgår vad som är vad i texten. Här fick jag ibland gissa vad som var beskrivande text och vad som var något som någon av karaktärerna sa eller tänkte. Tio sekunders mänsklig kvalitetskontroll hade antagligen fångat upp de här felen. Extra pinsamt blir det när det i slutet av eboken står klart och tydligt att den “tillhandahålls och återges oförändrat” jämfört med den tryckta boken.